Har precis sett en film som gick på fyran... Och jag har inte gråtit så mycket åt en film på evigheter! Vissa filmer (denna inräknad) får mig att tänka så himla mycket även efter när filmen är slut, det kan vara en hel vecka som jag går runt och tänker och analserar en film. Haha jag vet att jag är weird. Den här klassas säkert inte som någon jättebra film men anledningen at jag tog allt så hårt kanske var för att jag kände igen mig i berättelsen, förutom att min mamma inte har cancer fast min mamma har ju gått igenom andra svårigheter. Jag är jäkligt glad att hon lever! Förstår inte hur jag skulle klarat mig utan henne... Det roliga var att den här tjejen i filmen oxå hette Anna.
Första gången jag grät under tiden som jag såg filmen var när jag insåg att jag önskade att jag kunde vara lite som Anna i filmen, våga säga till sin pappa hur hon känner och även säga till sin pappas nya fru. Fast sen så tyckte jag att hon var lite väl sur på din pappas fru, jag hade varit glad om min pappas fru hade gjort hälften av det styvmamman i filmen gjorde med sin mans barn.
Men sen när mamman får reda på att hennes behandlingar mot cancern inte givit något resultat och när hon i slutet "tar farväl" till sina barn så sitter jag där helt själv mitt i natten och gråter som en gris.
Tänk att  veta att ens mamma (eller ja, någon i ens närhet) ska dö. Veta att ens mamma kommer missa alla stora händelser i ens liv. Fast vad vet jag om döden, hon kanske står där brevid hela tiden...
Jag vet ingenting om min framtid heller. Jag vet inte ens när jag kommer somna, vet absolut ingenting om morgondagen. Jag iofs en grej inplanerad, ska ju se Johanna lussa i falsterbo, men när jag sitter där på bussen kan ju nästan vad som helst hända och det kanske ändrar min framtid. Det som är lite roligt är att jag imorn kväll kommer att ligga där i min säng och tänka tillbaka på när jag skrev detta inlägg, och då kommer jag ha facit i hand. Jag kommer veta vad som hände på bussen, jag kommer veta hur bra Johanna sjöng, vad jag åt till middag, veta vad jag och Lena började asgarva åt... Kanske till och med fått veta lite om hur Alexandras dag har varit när jag väl pratat med henne i telefon...

Lite nattliga funderingar. Känns som att allt mycket blir starkare på natten, känslor, tankar etc. Haha! så imorn när jag vaknar kommer jag ångra att jag skrev detta inlägg. SÄkert ingen som fattar vad jag skrivit heller eftersom jag är ganska trött så jag har väl bara skrivit bitar ifrån alla tankar jag har so nothing makes any sense^^
Men ändå, jag ska nog dra lärdom av den här lilla tjejen i filmen, jobbigt men något som jag tror bara blir bättre om jag får allt sagt så att jag slipper att hålla allt inne...

Men då säger jag Godnatt nu!

Kärlek till alla!

Peace <3